Om sanningen ska fram, så är sanningen att sanningen inte borde komma fram
Om sanningen ska fram, så är sanningen att sanningen inte borde komma fram, hänger ni med? Japp, människor påstår alltid att de vill veta sanningen om allting, detta gäller både i vår fantastiska hästvärld men även i den övriga världen (tydligen så finns det en värld utanför hästvärlden! Jag är chockad!). Hur som helst så vill alla veta sanningen, men när sanningen väl kryper fram så var den ju inte så glittrande glamorös och rosa som folk hade väntat sig. Så varför är alla då så enträgna om att få reda på sanningen när den med säkerhet alltid gör människor besvikna? Det kanske beror på nyfikenhet. Eller att man helt enkelt lever i någon form av förnekelse och ett hopp om en värld full av fluffiga sockervaddsmoln och enhörningar.
Men jag är ju likadan som alla andra, jag lever på "hoppet" in i det sista:
Bruttan skriker ”WIHOOO! JAG HAR HITTAT HÄSTEN!!!”
Jag frågar ”Vilken färg har den?”
Bruttan svarar väldigt tyst ”Ingen alls, den är vit”
Jag blir besviken…
En bra häst har ju ingen färg! Denna måste ju vara super!