Tävlings kläder i alla dess former

För att fortsätta gårdagens kläddrama så kommer här ett inlägg skrivet om just kläder.

Dressyrryttaren

Dressyrryttarens kläder är helt klart av en romantiskstil. Glittrande smycken som bärs med stolthet. Skinande stövlar som måste putsas stup i kvarten. Samt vackra frackar, kavajer, ascot knutar och plastronger. I mina ögon är dressyrryttaren lite av en romantiker. Vackert och fridfullt utför de under i fantastiska kläder.

Hoppryttaren     

Klädstilen på hoppryttare har ändrats drastiskt på den senaste tiden, i alla fall på damsida. Herrsidan har däremot stått helt stilla. Men har det förändrats till det bättre? Jag menar, jag vet inte om jag tycker att det är så snyggt med kavajer som ser ut som de har gått på alldeles för hög värme i tvättmaskinen och helt plötsligt har krympt. Sen för det andra så har man helt glömt bort att göra något åt de där vita ridbyxorna som i mina ögon är både fula och opraktiska. Tur att ryttarna i alla fall kan utföra fantastiska ritter ändå.

Fältävlansryttaren

Här är det praktiska och tilltänkta kläder som gäller. Snyggt vet jag inte om jag tycker att det är men vad gör det när leran flyger åt alla håll? Däremot så tycker jag att det är ytterst märkligt att fältävlansryttaren rider med vita byxor. Jag menar vid mållinjen så är de ju mer bruna än vita ändå. Men det verkar ju som att fältävlansryttaren har värdens bästa tvättmaskin i alla fall, för vid varje start är de skinande rena igen. 

 Detta är inte en selfi, det är jag som är fotografen ;) 

Att kasta sig in i hetluften eller inte?

Ingen har väl missat det stora bloggbråket som pågår just nu. Jag fick en förfrågan av DENNA bloggare att skriva min åsikt om det hela. Och visst kan jag göra det, men vad tycker jag egentligen…?

Vissa kanske kände sig väldigt klämda när de läste ursprungsartikeln skriven av Ulrika Fåhraeus och jag kan verkligen förstå det, däremot så förstår jag även tanken med artikeln och kan hålla med om vissa argument. Jag själv däremot känner mig inte klämd på något sätt, jag är ju lite av vad, man skulle kalla osynlig och delar således inte med mig av min klädstil. Oavsett vad jag bär på min kropp så påverkar jag ingen av er med det. Selfie risken är ju även den oerhört låg på min blogg, så några nakenbilder är ju inte särskilt relevant.

Jag tycker att människor ska bära de kläder som de känner sig bekväma med. Är den bekväma outfiten från Chanel eller kanske ett kap från second hand, så spelar ju det inte mig någon roll. Det är ju helt upp till dig. Bloggar som skriver om kläder och mode kommer det alltid att finnas, det är inte människor vi kan sätta bakom lås och bom. Så det är helt enkelt upp till dig som läsare att välja om du vill läsa det eller inte.

Ruffel och båg?

IR ljus, laser, akupunktur och kiropraktik, ja listan kan göras lång. Men är alla dessa behandlingar verkligen så pass bra som de utlovas och ger de verkligen resultat? Jag har själv agerat nåldyna och gått till kotknackare flera gånger än vad jag kan räkna, å inte fan blev jag bättre för det. Pengar i sjön och tillslut så gav jag upp hela idén på att det skulle hjälpa mig.

Men då många hyllar dessa metoder till hästar så tänkte jag att jag inte ska vara sämre än att jag provar. Så jag tog ut en equterapeft som kollade igenom hästarna och hon hittade inget att behandla. Så har jag klarat mig så här långt utan alla dessa behandlingar och ändå har välmående hästar, ja då klarar jag mig nog ett tag till.

Vad har du för erfarenhet av dessa behandlings metoder? Har du provat det på både dig och hästen? Jag vill gärna tro att det är bra och att de gör nytta. Jag vill tro att skador kan läkas lika fort som jag drar en lampa över den, men jag måste säga att jag är lite vilse i min tro…   

 

 Det är så här jag känner mig när jag är en livslevande nåldyna

Den självgående hästen

I den bästa av värdar skulle det finnas en häst som klarade av all stall skötsel med mockning m.m. helt själv det skulle ju helt enkelt vara väldigt praktiskt rent tidsmässigt. Dock så befarar jag att om en sådan häst existerade så skulle den kosta mycket mer än vad jag själv någonsin skulle ha råd med, men tanken är ändå något kittlande.

 Hej då grep, kratta och sopborste! Eller inte...