Alla helgons dag

Det sägs att tiden läker alla sår men en dag som denna får mig verkligen att fundera på om det är sant. När jag med tunga steg går där på kyrkogården för att tända det första ljuset för någon som jag förlorade så sent som i februari i år så känns det som tiden troligtvis varit för kort. Smärtan finns fortfarande kvar där i hjärtat och det bästa jag kan göra är att inte tänka alls eftersom att det gör alldeles för ont.

När jag går till nästa grav för att tända ljus nummer två och inser att det är hela åtta år sedan personen lämnade jordalivet så kan jag inte tro att det är sant. Det känns precis som om det vore igår och som du förstår så känns det som att allting är ett öppet och blodigt sår. När jag sedan ska tända ljus nummer tre, där det har passerat hela 16 år sedan själen vandrade vidare till andra sidan, så börjar jag förstå att tiden faktiskt inte läker alla sår. Den kan få oss att gå vidare, men att laga ett hjärta som en gång har gått i tusen bitar är nog nästintill omöjligt. Jag menar bitarna kommer helt enkelt inte att falla samman på samma plats som de en gång satt…     

 

Om, om är bra...

Jag har idag lärt mig att de gamla klassiska Disney-filmerna inte längre är lika populära bland dagens unga som de en gång i tiden var. Själv har jag heller aldrig varit ett riktigt fan av dem, men Fru Adel, hon kan nog sjunga varenda låt utantill och kan nästan alla repliker. Vi kom därför in på Herkules, där de två medhjälparna till Hades, Skrik och Panik ofta misslyckas med sina uppdrag.

De ska bland annat göra Herkules dödlig, men får inte i honom all vätska och de börjar skräckslaget prata om hur rasande Hades kommer bli, om han får veta något, varav den ena säger:

- Om… Om är bra!

 Och lite så är det i ridningen också, det här med ordet om. Om jag inte hade varit försenad, om framridningen varit bättre, om ryttaren innan inte ramlat av, om jag inte rivit bommen hade jag vunnit, om jag inte fått väja där och om hästen inte hade varit tittig. OM, om är bra när det kommer till att bortförklara varför det inte gick som man tänkt sig. Istället för att rannsaka sig själv, nej, jag rev för att vi red för fort och därför vann vi inte. Det går inte att säga vad som hade hänt om bommen legat kvar, med största sannolikhet hade tiden inte varit lika snabb eftersom du hade tagit en halvhalt innan.

 - Om... Om är bra! Eller?

 

Isbad?

En liten porlande bäck rinner djupt inne i skogen. Det friska vattnet stänker mot de hala stenarna. Den porlande bäcken ansluter sig till en annan bäck som ansluter sig till ytterligare och ytterligare en, tillslut är det inte längre en liten bäck utan en stor flod som rinner ut i havet. Det isande havet som snart kommer få ett istäcke över sig.

Nej, jag har inte blivit poet eller författare, men det ovan skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av ridsportförbundet och avgifterna de tar ut. Det är en liten höjning där, en annan där och ytterligare en smyghöjning någon annanstans.

Snart kommer det vara så dyrt att tävla att det kommer kännas som om man badar i en isvak varje gång man går in på sitt bankkonto. Varje år när licenserna ska betalas kommer det vara som att simma runt där i vaken. Och vem vet, snart kanske det blir så kallt att man inte alls kan vara med längre? 

Ishav eller ridsportförbundets avgifter?
 

Skönheten och odjuret

Skönheten och odjuret beskrivs alltid som två. I alla fall ända fram tills idag för idag presenterar jag en hybrid av de två nämligen ”Beautybeast”. En Beautybeast är den vackraste varelse som du någonsin stött på men under den fagra ytan döljer sig en riktig besthäst. Ett monster av högsta elakaste grad och som man egentligen skulle springa långt för att undvika, men det är ju svårt speciellt när dess skönhet är så attraktiv…