Juristen stödjer hästindustrin

Juristen han ska alltid komma med de knasigaste kommentarerna i tid och otid. I helgen var han ju över på besök, och när vi lyckades klämma in en snabblunch som bestod av Findus burk köttfärssås så öppnar han förstås munnen och säger ”Det är ju trevligt att man kan stödja hästindustrin”. Alla tittar lite frågande på honom, och hoppas att han har ändrat sin syn på hästar. Phuhu som om, det kommer nog aldrig att hända! 

 

”Det var som att se en enorm sedelbunt fladdra iväg!”

Juristen är över på besök och självklart så ska det ju vara en hel del vardagsaction med i bilden när han kommer. Ett rymmande föl var det på schemat idag och ja vi var nog lite oroliga både han och jag för ett ögonblick. Som tur var så slutade det i alla fall lyckligt och den enorma sedelbunten lyckades nöjd och glad komma tillbaka till plånboken aka Mamman igen.

Juristen och hans strålande kommentarer kan man nog inte annat en dra på smilbanden åt, jag menar det är bara han som kan tänka på pengar när en sådan händelse inträffar ”Det var som att se en enorm sedelbunt fladdra iväg! Hehe… tur att den fladdrade tillbaka igen, so smucking smabulous” 

 

 

 

Från en annan synvinkel

Vi har ju alla läst tusentals olika inlägg om varför en hästtjej är svår att dejta, men kanske har vi tittat på det ur lite fel perspektiv. Kanske är det så att vi helt enkelt är kassa på att säga rätt saker i rätt ögonblick?

Det jag menar är, att om man skulle vara en tankeläsare och läsa en hästtjejs tankar så låter det ungefär så här: Häst, häst, häst, ponny, häst, häst, fodring, mockning, ridning, häst, tävling, häst, häst, häst… Om och om igen i all oändlighet. Om det är de tankarna som finns inuti huvudet så är det ju inte konstig att man svarar lite konstigt på någons frågor och tilltal.

För att ta ett exempel:

Någon säger: ”Du är så vacker!”

Du svarar otroligt oromantiskt: ”Tack”

I dina tankar har du nyss tänkt: Fasen också stängde jag verkligen boxdörren?!

 

Japp jag tror att ni fattar poängen, frågan är förstås om ni håller med?

 You are always on my mind...

  

Ett namn är bara ett namn och ett ansikte är bara ett ansikte, eller???

Jag har nog aldrig riktigt förstått hur mycket ett namn kan betyda för andra människor. För mig betyder inte ett namn så mycket, jag glömmer ju bort det i samma stund som någon presenterar sig (i väldigt sällsynta fall så kommer jag ihåg namn, men det är nog en sådär 1 på 100). Om jag ska vara ärlig så säger inte ett namn så mycket om en person heller och inte ens en bild säger så mycket mer än ”Å vilken snygging” eller ” OMG what an ugly duckling!”  

Kanske är det därför som jag valde att bli anonym? Jag menar jag har ju traskat förbi självaste Malin Baryard, Nellie Berntsson, Tyra Sjösted och Captain Tourettes utan att märka det och säkerligen många fler. Så varför skulle mitt ansikte säga något mer än någons annans? Varför skulle mitt namn vara så viktigt för andra människor? Jag är ju precis som er bara en alldaglig människa, som troligtvis är ansiktsblind och som gärna driver på min egen bekostnad ;)  

Virriga tankar om ovettiga saker, eller vem vet kanske är det viktigt?… Min instagram inkorg är full av frågor från människor som vill veta vem jag är. 

 Burgaren till höger, svanen till vänster, japp jag är 100% säker! eller 99% säker i alla fall...