Mors dag och det firar vi med ett mamma inlägg

De flesta av oss som rider har antingen en egen eller har i alla fall haft möjlighet att på avstånd iakttagit den där mamman på tävlingar. Jag skulle vilja påstå att det finns flera olika typiska mammor.

 

Mamman med enorm benstyrka

Detta är mamman som vi alla skrattar lite åt. Hon hoppar upp och ner på läktaren i takt med hästen som hoppar på banan. Det är som att hennes hoppande skulle kunna påverka ekipagets prestation på banan, och till och med försämra ritten om hon inte hoppar tillräckligt högt. Ska jag vara ärlig så tror jag att mamman inte gör någon skillnad, om hon inte ramlar så att den låter väldigt högt och hästen skiter på sig av skräck. Då, kanske bara då kommer hon att ha betydelse. Och om inte annat kommer hon ha nött hål i golvet…  

Mamman som gillar att se svart

Sen finns det de mammor som helst inte vill se på överhuvudtaget. De blundar och tänker sig bort till en annan plats. När de hör skrålet från högtalarna så vill de till och med hålla för öronen och nynna på en lugnade vacker sång. Allt hon hoppas på är att barnet och hästen ska ta sig helskinnade i mål så att hon kan andas ut.

Mamman som övar stämbanden

Det finns de mammor som gärna utnyttjar sina stämband. Gärna ska de ylas i högsta decibel, med något språk som ingen riktigt kan förstå sig på. Typ så här låter det: A…oh…i..ne…ja…bra… Å så fortsätter de så igenom hela rundan och avlutas med ett glädjerop av den högsta och mest falskaste ton som du någonsin har hört om ryttaren tar sig felfritt i mål.

 

 Glad mors dag på er alla mammor där ute! 

Låt mig presentera fru Adel

Fru Adel är som ni kanske förstår tillsammans med Herr Adel (som inte alls vara intresserade av hästar innan han träffade frun). Fru Adel är specialist på att känna efter lite för mycket och vara lite för petig. Något som kanske är överensstämmande med smeknamnet. Något som kanske inte är så adligt dock är att frun ältar tills hon dör! Jag skojar inte här nu, utan tänk dig någon som ältar, tänk dig att personer ältar lite till och lite till. Men det räcker inte! Frun ältar ännu mer. Men vi gillar henne ändå, för när hon inte ältar, tja, då är hon i alla fall en duktig ryttarinna. Fru Adel kommer att dyka upp då och då på bloggen, då jag tror att det finns fler som är precis som henne.

Fru Adel är bloggens bloggdesigner. Tänk att idag räcker det inte med att kunna svenska och engelska nu ska man också kunna något konstigt krypterat språk. Jag blir förvirrad bara av tanken på alla dessa koder…  

 Smygtitt på Frun och en liten hästi

Ben och Herr Adel sitter på läktaren

Ben och Herr Adel är med på tävling och sitter och diskuterar de olika hästarna som kommer in på banan.

 

Häst nr. 1:

-       Den där hästen har nog pumpats med anabolasteroider, säger Ben.

-       Jaså det tycker du, säger Herr Adel som inte riktigt är övertygad.

-       Men är du blind eller, den har ju muskler stora som berg, inte kan den väl ha fått dem från ingenstans heller…

-       Den kan ju ha tränat och alltså vara musklad av en naturlig anledning.

-      Nej, den går helt klart på anabola, det är en riktig anabolahäst. Ingenting du säger kan få mig att ändra min åsikt.

 

Häst nr 2 äntrar banan:

-       Om den förra var en anabolahäst hur skulle du då klassa den där knasiga hästen? undrar Herr Adel. 

-       Den går på speed förstås! säger Ben.

-       Du menar drogen?

-       Ja, du ser väl hur den springer. Den energin får man inte från ingenstans.

 

Häst nr 3:

-       Eftersom att du tycker att jag klassar hästarna så dåligt så kan väl du beskriva den här, säger Ben.

Herr Adel tittar och funderar.

-       Den där lider nog av någon sorts fobi säger han tillslut.

-       Ja, det verkar som om du har rätt den har både grind och vattenfobi. Tur att den hann vägra ut sig innan den kom fram till muren, så att den inte dog av skräck framför den!   

Att grilla en häst

Jag läser och följer väldigt många ryttare på olika sociala medier, och det som slår mig är att väldigt många grillar sina hästar. De rider och nöter i timmar och rider flera gånger om dagen. Om du sätter hästen på ett spätt och snurrar den över en eld så kommer den att dö det kan jag lova, lika så om du tränar den alldeles för hårt så kommer den att dö. Det kanske inte syns på ytan, den kanske springer runt, men själen och glädjen dör.

Vad är det som gör att man vill grilla sin häst, vad är det som gör att man vill nöta i timtal på en fyrkantig ridbana? Jag förstår inte, men det kanske bara är jag…

 Let´s have a barbeque... Or not