Hederspriser

Klippmaskin, sadelskåp, skottkärra, foder och en jädra massa vinsttäcken, är bara några exempel på saker som jag har vunnit. Visst är det roligt att vinna och att även få hederspriser. Bäst av allt är kanske de gånger då man vinner pengar och man faktiskt får tillbaka lite av de pengar som man har lagt ut på själva tävlingen. Men när allt kommer omkring så är det ju inte därför jag tävlar, jag tävlar inte för att jag vill ha priser. Då hade det varit bättre om jag köpt det där sadelskåpet och skitit i tävlingen, det hade i alla fall blivit betydligt billigare att göra så.    

Det pratas ofta om att hederspriserna är allt för dåliga. Om det är så eller inte är ju lite svårt att svara på, kanske beror det helt enkelt på varför man tävlar? I mina ögon kanske det inte är hederspriserna som är det stora problemet, utan snarare att det är väldigt dyrt att tävla och åka runt på meeting. Utöver det så ska man även betala alla möjliga licenser för häst och ryttare. Det kanske egentligen är där skon klämmer eftersom att det utesluter många ryttare som kanske inte har de där pengarna att ens kunna ta sig till tävlingarna.   

Eller så är det kanske en kombination av dyra avgifter och hederspriser som inte är tillräckligt bra som irriterar oss allra mest. Om det skulle vara billigt att tävla så kanske inte hederspriserna skulle vara så viktiga som de är när man har betalat mycket för att ens få starta.    

Vad tycker du om hederspriser? Dela gärna med dig av dina åsikter.

 

Stort tack till Emelie för inspirationen till inlägget!

 

Magrutor

Precis som alla vill ha den där vältränade magen, vill alla ha en häst som kan göra cirkuskonster. Vi alla vet att det krävs en hel del jobb och disciplin för att få den där perfekta magen. Men när det kommer till hästen då ska den både bocka och buga från första stund.

Precis som du kommer att misslyckas med din kropp om du inte tränar den, så kommer du att misslyckas med din häst och de konster du förväntar dig av den. Man brukar ju säga att Rom inte byggdes på en dag och det stämmer in i båda dessa fall. Träna och nå oändliga resultat. Träna inte och inse att du få sitta där med en orutad mage och alldagliga häst.

 

Juristen kommer över på besök

”Fasen vad blå du är! Försöker du joina smurfligan eller?” säger Juristen

”Nä vadå, jag försöker bara efterlikna svenska flaggan i den mån det går” svarar jag

”Haha… Men allvarligt vad har du gjort för någonting?”

Jag börjar förklara alla mina historier om vad som hänt och den ena efter den andra börjar mer och mer låta som en bortförklaring, trots att jag talar sanning. För dig och mig kanske historien om att jag spänner martingalen och hästen samtidigt ska sparka bort en broms och i stället träffar mig, låter ganska så realistisk och som en ren olyckshändelse. Eller den gången som jag blev biten eftersom att hästen trodde att jag smakade gott, det är ju inte så konstigt. Men i en jurists öron låter mina historier lite annorlunda.

”När du inser att det inte var olyckshändelser, så är det bara att du hör av dig. Jag åtalar gärna hästen och driver ditt mål i rätten och jag är säker på att vi kommer att vinna!”     

 

Om jag behöver hjälp (not) söker jag hjälp

Ska man skratta eller ska man gråta? Fick ett samtal av en tränare som sökte häst till sin elev. Visst tänkte jag det låter ju bra, så vi bokade in en tid (dagen efter) då de skulle komma och titta på hästen. När de sedan kom, eller ja, det var ju just det, att de inte var de. Det var bara tränaren som kom. Hon förklarade att eleven bestämt sig för att inte köpa häst, men att hon ville prova hästen och se om den kunde passa en annan elev. Ja, ja tänkte jag, hon är ju här så det är väl bara prova.

Hon tittar först på hästen då vi visar upp den och tycker att den är väldigt fin. Sedan hoppar hon upp och det går bra. Därefter börjar hon sälja in sig själv om hur hon skulle kunna hjälpa till och utbilda hästen, och att hon ofta åkte runt för att rida andras hästar.

Men snälla du, du var väl påläst om mig och mina meriter innan du kom hit? Du vet att jag har ridit in och utbildat flertalet hästar. Du vet att jag tränar för tränare med betydligt högre status. Vad får dig då att tro att jag skulle byta ner mig, och vad får dig att tro att jag behöver hjälp med denna fina, underbara häst, som du själv uttryckte att den är?

Den arroganta attityden att dels inte informera innan man kommer att den som var intresserad inte längre är det. Att dels tro att jag inte tar hjälp när jag behöver det och att även vara så arrogant och tro att man själv är så jädra bra att man kan rida till en häst bättre som redan är ”liksidig, har fin bjudning, bra steg och ett mycket trevligt psyke” (hennes egna ord), det gör mig något förbryllad och väldigt irriterad.