Divorce your horse

I förra inlägget skrevs det lite grann om granar och hur granna de ska vara. Enligt Bruttan hade Ben inte så mycket att komma med och det har väl inte vi (herr och fru Adel) om vi ska vara ärliga. Men sen är det ju så också att vi inte kunde såga hål i taket för att göra plats för en större gran. 

Varje år tänker jag i början: nej, vi ska inte ha någon gran, vi firar ju alltid borta ändå. Men så känner man när Bruttan drar in storgranen att jooo, nog ska vi ha en gran ändå. Så det huggs ner en och sen är det ju bara att bära in den, klä den och njuta, eller? 

Det kanske skulle vara så lätt om det inte vore för:

1. vi har tagit en alldeles för lång gran och måste såga ner den X antal gånger. Hej ögonmått?!
2. jag är allergisk mot att ta i granen. Så för varje kula man hänger upp blir man allt mer lik en tomat, en kliande tomat. 
3. vi har katter som tycker att det är väldigt roligt att hjälpa till att klä granen med ljusslingor, glitter och kulor… 

 Så här när granen är uppe och klädd är jag dock väldigt nöjd att vi varje år trots allt väljer att ha en gran. Dels är det väldigt fint och dels höjs verkligen julstämningen i huset. Hur har ni det? Har ni gran? 

/God Jul önskar herr och fru Adel