Divorce your horse

De flesta av oss som rider har antingen en egen eller har i alla fall haft möjlighet att på avstånd iakttagit den där mamman på tävlingar. Jag skulle vilja påstå att det finns flera olika typiska mammor.

Mamman med enorm benstyrka

Detta är mamman som vi alla skrattar lite åt. Hon hoppar upp och ner på läktaren i takt med hästen som hoppar på banan. Det är som att hennes hoppande skulle kunna påverka ekipagets prestation på banan, och till och med försämra ritten om hon inte hoppar tillräckligt högt. Ska jag vara ärlig så tror jag att mamman inte gör någon skillnad, om hon inte ramlar så att den låter väldigt högt och hästen skiter på sig av skräck. Då, kanske bara då kommer hon att ha betydelse. Och om inte annat kommer hon ha nött hål i golvet…  

Mamman som gillar att se svart

Sen finns det de mammor som helst inte vill se på överhuvudtaget. De blundar och tänker sig bort till en annan plats. När de hör skrålet från högtalarna så vill de till och med hålla för öronen och nynna på en lugnade vacker sång. Allt hon hoppas på är att barnet och hästen ska ta sig helskinnade i mål så att hon kan andas ut.

Mamman som övar stämbanden

Det finns de mammor som gärna utnyttjar sina stämband. Gärna ska de ylas i högsta decibel, med något språk som ingen riktigt kan förstå sig på. Typ så här låter det: A…oh…i..ne…ja…bra… Å så fortsätter de så igenom hela rundan och avlutas med ett glädjerop av den högsta och mest falskaste ton som du någonsin har hört om ryttaren tar sig felfritt i mål.