Missbehandlad och Misshandlad
Jag är så sjuk, jag är så trött, jag vill bara ligga här och inte göra något. Jag hör hur en bil rullar in på gårdsplanen och min ägare hälsar på veterinären. Det kommer in i stallet och veterinären börjar undersöka mig på alla konstiga och plågsamma sätt. Snälla, låt mig sova, låt mig vila! Men ingen hör mig. Men jag hör, jag hör hur min ägare min allra bästa vän står och pratar med den där veterinären. Veterinären säger att jag har kolik, men min ägare är tveksam, min vän har sett kolik förr och inte har det sätt ut så här. Men min ägare vill mitt bästa och vem tvivlar på en veterinär när det står mellan liv och död. Veterinären säger att vi måste åka till klinik. Bara några minuter senare är jag lastad och på väg mot en av de största klinikerna i Sverige.
Väl framme på denna stora klinik konstaterar de, precis som min ägare befarat, att jag inte har kolik. Jag har en virusförkylning av någon sort. Min ägare vill ta med mig hem, men än en gång lyckas veterinärerna övertyga min vän om att det är bättre att jag stannar kvar. Nu så här i efterhand förstår jag att allt det var ute efter var pengarna i min väns plånbok.
När man har en virusinfektion som jag så blir man satt i isoleringscell. Så nu står jag här ensam och rädd. Snälla någon hämta mig, jag är så rädd! Jag försöker att banka på dörren och hoppas att någon hör. Men ingen hör, jag bankar hårdare och ännu mer, men ingen kommer. Snälla släpp ut mig jag är så rädd! Jag försöker att gräva mig ut, skrapar med hoven tills jag blir helt svett. Jag skrapar så hårt att det blir små gnistor när min sko träffar betongen. Men jag kommer ingenstans. Jag skrapar och skrapar tills den trasiga skon flyger av.
Några dagar senare öppnas dörren och där som sänt från himmelen står min bästa vän, jag är så lycklig nu, jag vill bara hem. Jag vill bort från detta helvetes hål, och aldrig komma tillbaka igen. Detta mina vänner, är historien om mig och det värsta dagarna i mitt ponnyliv.
Baserad på en sann historia

ALLTSÅ DINA INLÄGG!!! Meeeer!!